04.23

Amandas liv fortsätter att hålla på under natten. Kan meddela att det börjar ljusna här uppe i Norrland (eller, om du vill vara lite mer specifik än 2/3 av Sverige, så Norrbotten. Eller norra Norrbotten. Eller Övertorneå).

Och jag gör inte mycker produktivt under dagarna (nä, för då ligger ju jag och sover, duh!). Lagar middag, går ut med hundarna... Eh. Ja. Det var typ allt. Så om ni undrar över lite uppdateringar så vet ni det.

Ja, jag håller ju på med arbetsproverna också. I förra inlägget såg ni två veckors arbete. Jag har inte gjort ett skit sen dess, men jag kände för en liten paus. Nu har jag tre veckor kvar att göra resten av arbetet på. För de ska vara färglagda och allt när jag ska skicka in dem. Sen har jag tre bilder till att göra som jag inte ens börjat på. Men frukta ej! Skisserna är typ 3/4 delar av arbetet för mig, eller i alla fall 2/3 delar. Så jag har alltså kvar en veckas arbete på serien. Sen har jag två veckor på mig att göra tre bilder. Borde jag klara av tycker jag. Fast sen har vi Linnéuniversitetet också, men det kommer på plats fem tror jag när det gäller prio-ordningen på min ansökningslista.

Nu ska jag skriva lite (på min Mass Effect fanfic) innan jag går och sover. BAAAAAJ(s).

Den här bloggposten vaccinerar 95 barn

Foto: © UNICEF/Asselin

Just nu söker UNICEF en hälsospecialist till konfliktområden i Afghanistan. I tjänsten ingår bland annat att massvaccinera miljontals barn mot stelkramp, polio och mässling.

Jag skulle gärna ta mig an uppdraget, men eftersom jag inte kommer loss så publicerar jag den här bloggposten istället. Då vaccinerar jag nämligen 95 barn runtom i världen mot stelkramp tillsammans med Apotek Hjärtat. Det är också bra.

Jag är med UNICEF i kampen för varenda unge. Vill du också vara med och förändra barns liv? Bli Världsförälder här: unicef.se/bli-varldsforalder. För 100 kronor i månaden är du med och ser  till att barn över hela världen får vaccin, medicin, rent vatten och utbildning.

Har du en blogg och vill vaccinera ytterligare 95 barn? För varje bloggare som publicerar den här bloggposten mellan 16 april och 13 maj så skänker Apotek Hjärtat 95 stelkrampsvaccin. Läs mer och hämta bloggmaterial påunicef.se/sprid-budskapet/bloggkampanj


Jävla finne.

Jag har en stor jävkla (ja, jävkla) finne på hakan. Eller... lite till höger om hakan. Den är enorm och gör ont som fan. Det bästa? Den syns inte för fem öre. Underjordisk jävel, för de gör lite extra ont. Fast nu syns den. För jag har försökt klämma den efter att ha haft den i fyra dagar. Men den syntes ju inte, så jag hade ju ingen aning om VAR jag skulle klämma. Nu är jag röd på halva hakan och känner ingenting i kinden.

Jag hatar finnar.

Och ja. Det var nödvändig information. Om ni inte vill läsa om mina finnar, då får ni faktiskt hitta en annan blogg.

Inget skämt.

Och så påbörjar vi april månad med att inte skämta, utan helt ärligt tala om att jag börjat vända på dygnet. Igen.

...Fan.

Allt är bara bajs. Dålig bajs.

Min världsbild var helt klart mycket finare när jag inte var medlem på feminist-grupper på facebook och läste Lady Dahmers blogg. Den var naiv och drömlik likt en överexponerad bild av en höstäng av guld med lite glitter i kanten. Och nu... Tja.

Jag vill gärna gå tillbaka till den tiden då jag trodde att mitt största problem var att jag skulle våga klä sig som jag vill, inte att tänka på hur klädaffärer delar upp allt i kill och tjej och hur dumma i huvudet folk är när de gör kvinnan till det andra könet.

Jag vill bara gråta och gå i kloster, så slipper jag bry mig. Säger vi.

Thumbs up

Den positiva överraskningen att upptäcka att man har drygt 500 SEK mer på kontot än man trodde, och 1500 SEK mer än man förväntade sig.

120322

Fan, idag har jag vaknat okristligt tidigt för en arbetslös OCH haft ont i halsen. Helt orelaterat. För jag skulle nämnligen upp och kolla så att syrran kom iväg till skolan och av någon anledning kliver hon upp klockan sex. När skolan börjar åtta. Och det tar inte ens fem minuter att gå. Äta frukost och klä på sig hade hon gort på en halvtimme. Men jag antar att det är därför som hon kommer orka vakna tidigt när hon måste det och jag inte gör det.

Och sen har jag som sagt ont i halsen. Eller inte ont som i att det faktiskt gör ont, men jag har besvär och den är svullen. Varför blir den det varje gång jag ska vara ensam? 24 timmar har mina föräldrar hunnit vara bortresta. Redan på väg att bli sjuk.

Ja.  Hundarna myser med mig i alla fall. Och så har jag ju Mass Effect också.

Veni, vidi, vici.

Nu har Amanda varit arbetslös i hela två veckor.

...

Japp. Två veckor. (Var tvungen att kolla datumen för att vara säker.)

Ska vi dra en kort lista på vad jag hunnit göra sedan jag "tog en paus" (eheehee, ja, för jag har ju "tänkt börja jobba sen igen")?

Spela Mass Effect. Spela Mass Effect 2. Spela Dragon Age 2. Kollat på diverse filmer. Varit på promenad med hundarna (många gånger, långa promenader också). Spela Mass Effect 3. Hälsa på i Luleå i två dagar innan jag ville hem och spela Mass Effect 3 igen. Rita ett par bilder. Söka in på universitet och förbanna sig över arbetsproverna i år igen.

Eh, ja. Jag tror det var allt. Om man räknar bort sånt där smått som man alltid gör; Äta, sova, hänga på internet...

De här två veckorna har varit så underbara att det är inte sant. Riktig semester är vad det har varit. När jag kunnat ta dagen som den kommer. Det är därför jag måste vara lärare. Så jag har åtta veckor ledigt under sommaren och lov när ungarna har lov. För jag kan inte jobba 50 veckor om året. Det går bara inte.

Vilket påminner mig om att jag också har upptäckt att Samhällsprogrammet numer heter Humanistiska programmet och är indelat i två... eh, delar(?): Kultur och språk. Läser man språk är det 400 poäng språk man läser. 300 poäng väljer man väl valfritt vilket språk man vill läsa antar jag. 100 poäng är att läsa latin.

Ja. Latin.

Fatta vad awesome.

Så jag har sökt in på Ämneslärare för Gymnasiet, inriktning Bild/Latin på Göteborgs Universitet.

Jag har velat kunna prata latin i minst tio år nu, men det är ju ett sånt där språk som man måste ta tag i själv om man vill läsa någonstans, man har ju inte bara kunnat välja det i skolan (förutom nu då, när jag har gått klart gymnasiet).

När jag kan latin flytande, räkna då fan med att jag kommer svänga runt med fancy latinska uttryck och skit.

HAHA, på Sofia som drog ner mig på jorden igen och sa "Var ska du ha användning för det för?"!!! :P Nu får jag leva i det blå igen (tills jag upptäcker att jag inte kommer in eller något... >_>)

1, 2, 3.

Idag så stod jag på lur för postbilen. Ja, faktiskt. Mamma tvingade ut mig på en långpromenad med hundarna (egentligen så tyckte...

Fan, okej. Jag börar från början så inte alla sitter och tänker "VADFALLS!??!?!?!" när de läser saker.

1. Jag har sagt upp mig från mitt jobb. Ja. För jag mådde verkligen skit där. Det var aldrig bra stämning (okej, jo, på rasterna, men det är totallt en timme av min jobbdag på minst fem och en halv timme), och det gick bara utför. För alla. Varje morgon ville jag hitta en anledning att inte gå till jobbet och när jag väl var där ville jag hitta en anledning att gå hem. Jag var alltid trött när jag kom hem, om jag så sovit ut hela natten och kom hem klockan ett. Ibland sov jag dåligt i fyra timmar och skulle ändå orka jobba. Så vill jag inte känna mig när jag jobbar. Så jag slutade. Punkt.

2. Jag HAR anmält mig till arbetsförmedligen. Inte fixat helt klart när man går och slutför registreringen på ett kontor, men snart. Och jag kommer söka jobb till sommaren. Men just nu vill jag vara ledig. Känna efter. Känna efter rätt så jäkla mycket.

Ja, okej. Så idag jobbade jag alltså inte. Mamma vill absolut inte att jag spenderar mina dagar med att vara instängd hela dagarna och kvällarna, så hon vill gärna att jag går på en promenad med hundarna varje dag, så jag får komma ut lite.

...ja, det är en aning pinsamt. Inte lika pinsamt som att lura på postbilen, men fortfarande pinsamt. Och lurade på postbilen gjorde jag också. Mötte den flera gången på min promenad och sen när jag kom hem satt jag och väntade på att klockan skulle bli ett (då bilen brukar komma förbi oss). Och så gick jag och spanade. Och postbilen kom. Så då stod jag och väntade på bilen medan den lämnade post i fyra andra brevlådor först. Sket nästan ner mig när jag såg att postpersonen stoppade ner en kartong i vår brevlåda.

JA!!!!! MITT MASS EFFECT 3 COLLECTORS EDITION HAR KOMMIT!!!!!!!!!!!11 JAA!!!!!!!!AHAAAAAAAAAAAAHHHHHHHHHHHH!!!!!!!!!!!!!

Eller inte.

Jäkla Matilda som också beställer saker som kommer i kartonger.

Men mitt spel kommer imorgon! För jag har fått ett leverans meddelande (fick det en halvtimme efter jag stalkat postbilen) att de nu har skickat spelet. SÅ DET KOMMER IMORONG!!!!!!!!!!!!!! *imorgon ska det nog vara.

Hoppas jag. Kan ju hända att det kommer på torsdag också. När det ska komma ut i Sverige. Men jag hoppas på imorgon. Då kommer jag kanske skriva ett kärleksbrev till Megastore.

Folksam

Alltså, ursäkta mig Folksam, jag vet inte vad det är tjejen tränar för kampsport i reklamen, men jag antar att det är karate eftersom reklamen heter det på youtube. Men frågan jag egentligen har är varför hon är i samma träningsgrupp som de med grönt och blått bälte om hon har rött bälte? Såg jag inte helt fel är det en där med lila bälte också. Rött bälte är hela fyra graderingar ifrån blått, fem ifrån lila.

För de som inte gått karate eller kan mycket om kampsport så är det inte heller bara att träna ett år för att nå nästa gradering. I jujutsu var det ett halvår till gult bälte från vitt, sen ett halvår till (om man tränade hårt) till orange, sen minst ett och ett halvt år till grönt, sen tre till blått och så vidare.

Känns lite konstigt med en nästan nybörjare tillsammans med en som har tränat i minst fem-sex år.

Folksam: Gör er efterforskning. Annars stör jag mig på er reklam och då kommer jag inte satsa på att gå till dem för försäkringar.

Usch på er.

PAAANK igen.

Helt plötsligt var jag 3000 svenska riksdaler fattigare. Bara sådär. För att jag har börjat betala hyra hemma nu. Eller ja... förra månaden egentligen. Men den betalade jag ju inte förra månaden, vilket var dumt såhär i efterhand. Vilket är varför jag blev 3000 kronor fattigare.

Vilket innebär att jag nu har cirka 311 kronor på mitt konto. På alla mina konton. Fast i plånboken har jag faktiskt 50 euro. Och lite mynt. Och sen så råkar mamma och pappa vara skyldiga 2300 kronor, men det kommer de såklart inte ihåg. Bara sådär alltså.

Arbetsförmedlingen

Nu har jag skrivit in mig på arbetsförmedligen igen. För första gången på 1,5 år. Misförstå mig rätt nu, jag är inte av med jobbet. Bara kanske inom en snar framtid. Och då vill jag gärna vara förberedd. För att jag alternativt ska få någon ersättning om jag skulle vara arbetslös hela sommaren (vilket jag väl egentligen vill, men nu kommer jag vara tvungen att söka någonting i alla fall).

Mamma skrämde mig där rätt ordentligt med historien om en 19-årig mamma som fick cancer, men inga pengar från försäkringsbolaget för hon hade ju inte varit inskriven på arbetsförmedligen i ett halvår. Och jag hinner nätt och jämnt med ett halvår innan jag börjar blugga i höst.

Men nu...! Mass Effect. Måste komma på om jag ska ta och spela som kille nu eller inte. Det kan jag nog göra medan jag väntar på att näsblodet ska sluta. Ja. Det är den tiden på året igen. Och det hälper inte att jag nyser.

Kan det sluta vara så varmt här inne?!

Snart går jag ut och lägger mig i snön. Naken.

Bajs.

Jag sitter nu alltså i ett okänt hus (okej, inte helt, jag har sammanlagt bott här nästan två veckor på mindre än ett år) med en massa okända golvläggare som ganska precis har slutat stampa runt där nere (de kanske inte stampade runt, men det lät fan som att de förde liv bara för att låta mycket).

Och jag har inga byxor på. Plus att jag vill ladda ner demon till Mass Effect 3, men jag glömde ju bort att skriva ner Josefines nätverkskod och hon jobbar ju nu :<

Så jag får sitta ensam uppe i hennes rum och göra ingenting.

Me no gusta

Hej, jag heter Amanda och jag har stigit upp okristigt tidigt idag.

...

För att vara ledig alltså. Men så går det när man måste hinna med bussen som går klockan åtta för att hinna med tåget som går 16.18 från Luleå. Om man nu inte vill chansa på att åka med 12.00 bussen och vara framme i storstaden tio minuter innan tåget går. Vilket jag inte var så sugen på.

Så jag steg alltså upp klockan halv sju idag. För normalt folk är det väl en ganska normal tid, men jag ska allstå ämnföra detta med min vanliga tid då jag stiger upp tidigast halv åtta när jag jobbar klockan nio. Och då är det när jag ska duscha och laga mat innan jag går till jobbet. En vanlig dag stiger jag annars upp halv nio och hinner ändå i tid till jobbet.

Så nu är jag muy trötto. Och måste vänta ännu en 40 minuter innan nästa buss går från Haparanda. Det här med att bo i en lite by i norra Norrbotten (eller ja... det ligger faktiskt ganska i mitten av Norrbotten) är inte helt bra när man vill åka någonstans.

Jag är på gång!

Här sitter jag i mitt alldelens nystädade rum och packar inför morgon dagen och Falun (och nyser) samtidigt som jag lyssnar på musik (och nyser igen och igen).

Ska bli härligt att komma ifrån jobb och familj ett tag och förhoppningsvis slippa vara sjuk den här gången. Och kanske boka något till Italien! Vilket påminner mig om att bank-dosan ska med. Sen får jag inte glömma xBoxen heller (vad gör man inte för att få kompisarna att testa spela Dragon Age och Mass Effect?!).

Nä, nu ska jag fortsätta packa. Och sen måste jag komma ihåg att slå in Sofias tavla, så den inte råkar få skit på sig imorgon... Skulle haft en sån där portfolie-portfölj. Synd att de är dyra bara och att jag aldrig skulle använda den...

Diskvecka

Kul att det här med diskvecka betyder lite olika beroende på vems diskvecka det är. Wilmas diskvecka innebär att alla hjälps åt med disken. Matildas diskvecka innebär att man fyller sin egen disk och diskar själv sin egen disk om den måste handdiskas. Är det min vecka däremot... då innebär det att JAG fixar all disk SJÄLV. På egen hand. Från det att ta bort disk från bordet om den är kvar, till att plocka ur och fylla diskmaskin. Plocka undan disk ur diskhon när man har lämnat den där istället för att lika enkelt sätta den i maskinen direkt. Diska alla stekpannor och kastruller även om jag själv inte ens har ätit middag hemma.

Kul.

Planer för morgondagen.

Imorgon så måste Amanda komma ihåg att städa sitt rum, för på fredag så åker hon till Luleå för att ta tåget till Falun. Då vill vi att det ska vara fint (och möblerna får gärna stå där de ska och inte mitt i rummet), så att det är fint när man kommer hem.

Men ikväll så blir det Avatar-tittande, fanfiction-skrivande och lite tecknande. Jag har misann ideer till vad jag ska lämna in för arbetsprover när jag söker till bildlärare i höst! I år tänker man vara ute i god tid så jag inte skickar in i sista stund och tror att jag kanske inte lyckas få fram dem i tid.

Thailand <3

Jag längtar tillbaka till Thailand. Till maten, till havet, till marknaden, till templen. Jag måste övertala mig själv att nästa gång jag åker till Asien så åker jag till Kina eller Japan. Kom ihåg Amanda, kom ihåg!


Pank

Tandläkaren jag var till idag var bland de bästa jag har varit till. Hur försiktig som helst. I vanliga fall så är det jättehemskt att få bedövning (har inget emot nålar, men det gör alltid ont som fan när de sprutar i bedövningen, och jag har ändå rätt hög smärttröskel).

Å andra sidan kostade kalaset 3000 spänn. Kul. Det är ungefär hela min januari-lön.

Tidigare inlägg
RSS 2.0