Folksam

Alltså, ursäkta mig Folksam, jag vet inte vad det är tjejen tränar för kampsport i reklamen, men jag antar att det är karate eftersom reklamen heter det på youtube. Men frågan jag egentligen har är varför hon är i samma träningsgrupp som de med grönt och blått bälte om hon har rött bälte? Såg jag inte helt fel är det en där med lila bälte också. Rött bälte är hela fyra graderingar ifrån blått, fem ifrån lila.

För de som inte gått karate eller kan mycket om kampsport så är det inte heller bara att träna ett år för att nå nästa gradering. I jujutsu var det ett halvår till gult bälte från vitt, sen ett halvår till (om man tränade hårt) till orange, sen minst ett och ett halvt år till grönt, sen tre till blått och så vidare.

Känns lite konstigt med en nästan nybörjare tillsammans med en som har tränat i minst fem-sex år.

Folksam: Gör er efterforskning. Annars stör jag mig på er reklam och då kommer jag inte satsa på att gå till dem för försäkringar.

Usch på er.

Fan

Dumma BioWare och EA Games. Måste ni vara så pengafixerade att jag blir besviken på mig själv för att jag inte klarar av att bojkotta ME3 för att ni är dumma i huvudet och suger?

PAAANK igen.

Helt plötsligt var jag 3000 svenska riksdaler fattigare. Bara sådär. För att jag har börjat betala hyra hemma nu. Eller ja... förra månaden egentligen. Men den betalade jag ju inte förra månaden, vilket var dumt såhär i efterhand. Vilket är varför jag blev 3000 kronor fattigare.

Vilket innebär att jag nu har cirka 311 kronor på mitt konto. På alla mina konton. Fast i plånboken har jag faktiskt 50 euro. Och lite mynt. Och sen så råkar mamma och pappa vara skyldiga 2300 kronor, men det kommer de såklart inte ihåg. Bara sådär alltså.

Arbetsförmedlingen

Nu har jag skrivit in mig på arbetsförmedligen igen. För första gången på 1,5 år. Misförstå mig rätt nu, jag är inte av med jobbet. Bara kanske inom en snar framtid. Och då vill jag gärna vara förberedd. För att jag alternativt ska få någon ersättning om jag skulle vara arbetslös hela sommaren (vilket jag väl egentligen vill, men nu kommer jag vara tvungen att söka någonting i alla fall).

Mamma skrämde mig där rätt ordentligt med historien om en 19-årig mamma som fick cancer, men inga pengar från försäkringsbolaget för hon hade ju inte varit inskriven på arbetsförmedligen i ett halvår. Och jag hinner nätt och jämnt med ett halvår innan jag börjar blugga i höst.

Men nu...! Mass Effect. Måste komma på om jag ska ta och spela som kille nu eller inte. Det kan jag nog göra medan jag väntar på att näsblodet ska sluta. Ja. Det är den tiden på året igen. Och det hälper inte att jag nyser.

Kan det sluta vara så varmt här inne?!

Snart går jag ut och lägger mig i snön. Naken.

JAG. DÖR.


Jag är kär och det är en väldigt underbart plågsam känsla.

Ja, i Mass Effect 3. Eller rättare sagt demon till Mass Effect 3, men det är ju som att vara kär i en del av en person innan man lärt känna hela personen, vilket är det alla egentligen är, för ingen vet allt om någon.

Men det här spelet är verkligen underbart. Ge mig ett rum med värme, mat, ett badrum med toa och dusch och Mass Effect 3 och jag ska nog klara mig livet ut. Eller ett halvår, ett år i alla fall.


Inget går väl för lilla Amanda idag

Varför tar det så lång tid att ladda ner Mass Effect 3 demon!? D:


Bajs.

Jag sitter nu alltså i ett okänt hus (okej, inte helt, jag har sammanlagt bott här nästan två veckor på mindre än ett år) med en massa okända golvläggare som ganska precis har slutat stampa runt där nere (de kanske inte stampade runt, men det lät fan som att de förde liv bara för att låta mycket).

Och jag har inga byxor på. Plus att jag vill ladda ner demon till Mass Effect 3, men jag glömde ju bort att skriva ner Josefines nätverkskod och hon jobbar ju nu :<

Så jag får sitta ensam uppe i hennes rum och göra ingenting.

Me no gusta

Hej, jag heter Amanda och jag har stigit upp okristigt tidigt idag.

...

För att vara ledig alltså. Men så går det när man måste hinna med bussen som går klockan åtta för att hinna med tåget som går 16.18 från Luleå. Om man nu inte vill chansa på att åka med 12.00 bussen och vara framme i storstaden tio minuter innan tåget går. Vilket jag inte var så sugen på.

Så jag steg alltså upp klockan halv sju idag. För normalt folk är det väl en ganska normal tid, men jag ska allstå ämnföra detta med min vanliga tid då jag stiger upp tidigast halv åtta när jag jobbar klockan nio. Och då är det när jag ska duscha och laga mat innan jag går till jobbet. En vanlig dag stiger jag annars upp halv nio och hinner ändå i tid till jobbet.

Så nu är jag muy trötto. Och måste vänta ännu en 40 minuter innan nästa buss går från Haparanda. Det här med att bo i en lite by i norra Norrbotten (eller ja... det ligger faktiskt ganska i mitten av Norrbotten) är inte helt bra när man vill åka någonstans.

Jag är på gång!

Här sitter jag i mitt alldelens nystädade rum och packar inför morgon dagen och Falun (och nyser) samtidigt som jag lyssnar på musik (och nyser igen och igen).

Ska bli härligt att komma ifrån jobb och familj ett tag och förhoppningsvis slippa vara sjuk den här gången. Och kanske boka något till Italien! Vilket påminner mig om att bank-dosan ska med. Sen får jag inte glömma xBoxen heller (vad gör man inte för att få kompisarna att testa spela Dragon Age och Mass Effect?!).

Nä, nu ska jag fortsätta packa. Och sen måste jag komma ihåg att slå in Sofias tavla, så den inte råkar få skit på sig imorgon... Skulle haft en sån där portfolie-portfölj. Synd att de är dyra bara och att jag aldrig skulle använda den...

Diskvecka

Kul att det här med diskvecka betyder lite olika beroende på vems diskvecka det är. Wilmas diskvecka innebär att alla hjälps åt med disken. Matildas diskvecka innebär att man fyller sin egen disk och diskar själv sin egen disk om den måste handdiskas. Är det min vecka däremot... då innebär det att JAG fixar all disk SJÄLV. På egen hand. Från det att ta bort disk från bordet om den är kvar, till att plocka ur och fylla diskmaskin. Plocka undan disk ur diskhon när man har lämnat den där istället för att lika enkelt sätta den i maskinen direkt. Diska alla stekpannor och kastruller även om jag själv inte ens har ätit middag hemma.

Kul.

Planer för morgondagen.

Imorgon så måste Amanda komma ihåg att städa sitt rum, för på fredag så åker hon till Luleå för att ta tåget till Falun. Då vill vi att det ska vara fint (och möblerna får gärna stå där de ska och inte mitt i rummet), så att det är fint när man kommer hem.

Men ikväll så blir det Avatar-tittande, fanfiction-skrivande och lite tecknande. Jag har misann ideer till vad jag ska lämna in för arbetsprover när jag söker till bildlärare i höst! I år tänker man vara ute i god tid så jag inte skickar in i sista stund och tror att jag kanske inte lyckas få fram dem i tid.

Thailand <3

Jag längtar tillbaka till Thailand. Till maten, till havet, till marknaden, till templen. Jag måste övertala mig själv att nästa gång jag åker till Asien så åker jag till Kina eller Japan. Kom ihåg Amanda, kom ihåg!


Pank

Tandläkaren jag var till idag var bland de bästa jag har varit till. Hur försiktig som helst. I vanliga fall så är det jättehemskt att få bedövning (har inget emot nålar, men det gör alltid ont som fan när de sprutar i bedövningen, och jag har ändå rätt hög smärttröskel).

Å andra sidan kostade kalaset 3000 spänn. Kul. Det är ungefär hela min januari-lön.

Kritik

Problemet med att skriva eller rita och få orken till att göra det (speciellt det förstnämnda), är att jag inte känner att jag vill om jag inte har läsare.

Och med läsare menar jag folk som läser varje kapitel och sen säger vad de tycker efter varje kapitel också. Jag vill ju som veta att jag inte bara skriver och tror att folk gillar det, fast folk klickar på länken, läser tre rader och tycker att det suger för mycket för att läsa vidare på och inte ens orkar säga det.

Så det är därför det blir så himla svårt för mig att skriva på någonting som ingen, eller bara en-två personer läser. För jag får ingen feedback. Jag vet inte om jag växer som författare och jag vet inte om det uppskattas.

Så det så.

One of the Last


Mibba.com

Lite då och då går jag till Mibba för att kanske publicera någonting bara för att. Eller hitta lite fanfictions. Men det som underhåller mest, det är att se att den sidan består av pojkar och flickor desperata av att få kontakt med det manliga könet. För det är precis vad det är. En ny medlem av kvinnligt kön får kanske tre-fyra välkomstkommentarer. En ny medlem av manligt kön får tre-fyra SIDOR med välkomstkommentarer.
Det blir kanske lite kul att göra en ny mibba-"kille" att hänga med alla små Twilight fans.

PS. Thorsten Flinck ser inte ut att trivas på scenen i Melodifestivalen. Han såg - med risk för att låta elak och respektlös, men jag menar inget illa - förstoppad ut.

Åtta.

Eh... ja. Det är alltså +8 grader Celcius i mitt rum. Inte undra på att jag tycker det är kallt.

RSS 2.0