04.23

Amandas liv fortsätter att hålla på under natten. Kan meddela att det börjar ljusna här uppe i Norrland (eller, om du vill vara lite mer specifik än 2/3 av Sverige, så Norrbotten. Eller norra Norrbotten. Eller Övertorneå).

Och jag gör inte mycker produktivt under dagarna (nä, för då ligger ju jag och sover, duh!). Lagar middag, går ut med hundarna... Eh. Ja. Det var typ allt. Så om ni undrar över lite uppdateringar så vet ni det.

Ja, jag håller ju på med arbetsproverna också. I förra inlägget såg ni två veckors arbete. Jag har inte gjort ett skit sen dess, men jag kände för en liten paus. Nu har jag tre veckor kvar att göra resten av arbetet på. För de ska vara färglagda och allt när jag ska skicka in dem. Sen har jag tre bilder till att göra som jag inte ens börjat på. Men frukta ej! Skisserna är typ 3/4 delar av arbetet för mig, eller i alla fall 2/3 delar. Så jag har alltså kvar en veckas arbete på serien. Sen har jag två veckor på mig att göra tre bilder. Borde jag klara av tycker jag. Fast sen har vi Linnéuniversitetet också, men det kommer på plats fem tror jag när det gäller prio-ordningen på min ansökningslista.

Nu ska jag skriva lite (på min Mass Effect fanfic) innan jag går och sover. BAAAAAJ(s).

Arbetsprov; Serie med tema 'Gränser'

Ni får jättegärna kolla in de tio bilderna här nedan och kommentera vad fan ni vill (så länge ni håller er till lagen och inte är onödvändigt elaka).

05.24

Nu kliver normala människor upp (ehum). Lite half onormala människor åker iväg för att jobba nu (pappa). Jag... ja, jag är ju inte vaken för att jag stiger upp som normala människor kan jag säga. Och jag åker då definitivt inte till jobbet nu! (Arbetslös, WOHO!!)

Nej, Amanda, hon är vaken nu för att... tja, för att hon inte gått och lagt sig än. För att hon har suttit och ritat hela natten på sina arbetsprover och inte hålligt koll på tiden riktigt. Vilket jag inte förstår hur det gick till, för jag kollade nämnligen klockan för antalet timmar/minuter sedan för att se vad det var för datum för att räkna ut hur många dagar jag hade kvar innan jag måste skicka iväg mina färdiga portfolier (ja, plural, för jag måste ju göra olika till olika skolor).

Ändå är jag inte klar med dem. Inte på långa vägar. Jag har bara precis gjort färdigt skissen(!!) till den nionde bilden (eller tekniskt sett den fjärde, men det blir den nionde bilden som är färdig. Om man räknar med den halvklara andra bilden förståss. Och det ska vara tio. Till serien. Sen ska jag göra tre bilder till, på temat rött. Och sen ska jag göra bilderna till Linnéuniversitetet också. Vilket är en fyra stycken. Men då är en av dem en hel bunt med skisser som man ska skanna in och sätta ihop till en bild. Och SEN är jag klar. Fast då släpper ju Umeå Universitet sina instruktioner till arbetsprover och då ska jag göra dem. Och ska vi gå efter förra årets arbetsprover dit så ska jag göra tre bilder och en skulptur.

...

Ja. Så jag har vänt på dygnet.

Nu ska jag sova. Tur att det är lördag imorgon (idag). Och att jag är arbetslös. Fast det var ju därför jag sa upp mig också. För att rita hela dagarna och nätterna.

Den här bloggposten vaccinerar 95 barn

Foto: © UNICEF/Asselin

Just nu söker UNICEF en hälsospecialist till konfliktområden i Afghanistan. I tjänsten ingår bland annat att massvaccinera miljontals barn mot stelkramp, polio och mässling.

Jag skulle gärna ta mig an uppdraget, men eftersom jag inte kommer loss så publicerar jag den här bloggposten istället. Då vaccinerar jag nämligen 95 barn runtom i världen mot stelkramp tillsammans med Apotek Hjärtat. Det är också bra.

Jag är med UNICEF i kampen för varenda unge. Vill du också vara med och förändra barns liv? Bli Världsförälder här: unicef.se/bli-varldsforalder. För 100 kronor i månaden är du med och ser  till att barn över hela världen får vaccin, medicin, rent vatten och utbildning.

Har du en blogg och vill vaccinera ytterligare 95 barn? För varje bloggare som publicerar den här bloggposten mellan 16 april och 13 maj så skänker Apotek Hjärtat 95 stelkrampsvaccin. Läs mer och hämta bloggmaterial påunicef.se/sprid-budskapet/bloggkampanj


Jävla finne.

Jag har en stor jävkla (ja, jävkla) finne på hakan. Eller... lite till höger om hakan. Den är enorm och gör ont som fan. Det bästa? Den syns inte för fem öre. Underjordisk jävel, för de gör lite extra ont. Fast nu syns den. För jag har försökt klämma den efter att ha haft den i fyra dagar. Men den syntes ju inte, så jag hade ju ingen aning om VAR jag skulle klämma. Nu är jag röd på halva hakan och känner ingenting i kinden.

Jag hatar finnar.

Och ja. Det var nödvändig information. Om ni inte vill läsa om mina finnar, då får ni faktiskt hitta en annan blogg.

Inget skämt.

Och så påbörjar vi april månad med att inte skämta, utan helt ärligt tala om att jag börjat vända på dygnet. Igen.

...Fan.

RSS 2.0