Hej frustration.

Av någon jävla anledning så kan jag inte säga nej.

Igår höll jag på sprängas för att chefen sa att jag var "för tjejig", synonymt med "för mesig" när jag ringde kunderna. Feministen i mig ville skrika åt honom, men jag var "för tjejig" och höll käften.

Samma sak med killen/mannen/skitstöveln som hoppades att jag skulle dö idag (guess what, det har jag inte! HAH!).

Och idag; Min kära syster.

Mor hade skrivit en lapp att en av oss skulle ut med hundarna under lunchen, den andra med dem på kvällen. Eftersom att jag visste att bara jag skulle vara hemma på lunchen och att jag skulle jobba kväll så gick jag ut med dem på lunchen. Samma insikt fick visst inte Matilda, som inte var hemma på lunchen, men hemma på kvällen. Så hem kommer jag efter att ha gått från jobbet i ösregn, bara för att mötas av Matilda som säger "Kan du gå ut med hundarna?".

Som svar på att jag hade varit ut med dem på lunchen så säger hon "Ja, men jag visste inte det för jag hann inte träffa dig innan du började jobba".

SAY WHAT?! Okej att du kanske inte bara ville anta att jag inte hade varit ut med dem på lunchen, men eftersom de måste ut på kvällen och du inte hade varit med dem under lunchen kan du ju släpa ut din röv ur huset och vara ut med dem, ÄVEN OM JAG INTE HADE GÅTT UT MED HUNDARNA PÅ LUNCHEN!!

Och är det så förbannat viktigt att få veta om jag var ut med dem eller inte, så finns det en fin modernitet som kallas telefon. Finns till och med något ännu modernare: MOBILtelefon. Den kan du ringa OCH sms:a med.

Fitthelveten allihopa.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Notera gärna att jag INTE vill ha kommentarer om hur min dag har varit, om att jag ska rösta på dig om ditten och datten! Skriv någonting relevant till inlägget!


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0