Dragon Age-abstinens

Är det hemskt att jag sitter och kollar på ett avsnitt av Project Runway som jag inte alls sett, men ändå vill gå ner och spela Dragon Age för miljonte gången.

Jag tycker att Dragon Age II ska komma ut nu istället för om en månad. NUUUUUU.


Till slut!

Och tillslut ska jag äntligen få ihop mina garderober. Sen ska även draperier sys och hängas upp imorgon och jag ska rensa ut alla kläder jag inte använder och hänga upp tavlor och speglar.

Wiee~

"NY LAYOUT?!"

...tänker ni säkert.

Ja, det är det. Ni ser inte i syne. Layouten är HEEELT nu. Förutom att jag haft den tidigare, men med en annan bild x3


Till Arzo

Nästa kapitel kommer snart; Jag ska bara orka skriva klart det. Idag eller imorgon skulle jag tro ^^

Superskurkar till The Dark Knight Rises

Bane och Catwoman ska tydligen vara med i nya Batman-filmen i Nolan-serien (om någon undrar så är Bane killen som är med i filmen med Poison Ivy och Mr. Freeze, kumpan till Poison Ivy är han också).

Jag var först rätt anti-Catwoman av anledningen att jag inte riktigt gillar idén att hon ska springa runt och förföra Batman av den enkla anledningen att jag sällan gillar sådana typer.  Meeeen eftersom Anne Hathaway ska spela henne kan jag faktiskt godta det, eftersom jag gillar henne.

Vad Bane kommer göra i filmen har jag ingen aning om eftersom jag parar ihop honom med Poison Ivy, men jag vet att han spelas av Tom Hardy som bland annat var med i Inception.

Måste ju erkänna att jag gärna skulle ha  Heath Ledger som Jokern igen, men det kommer ju inte hända D:


22-06-11 Foo Fighters

AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAHHHHHHHH!!


Välj en;


Om Dragon Age görs till film så hoppas jag två saker:

1. Att personen som spelaren är i spelet (karaktären man skapar själv) inte är en tjej. That would be annoying in so many levels.

Och 2. att Sam Worthington spelar Alistair. Jag menar: Likheten mellan dem. How could he not play him? Plus att jag redan gillar Sam, så han är ju pre-approved som skådis ^^


Jäv- *mumble muble* Fi- *muble*

Dumma Alistair. Dumma Dragon Age. Dumma BioWare.

...

Jag tror mina söner kommer heta Alistair och Altaïr. Om de blir tvillingar så kommer de lugnt att heta det x3

ROMEO : LIKE LOVERS

Det var fortfarande tisdag när Emil gick upp för de många trapporna till den lägenhet som var Christian och Kains. Det hade varit snöblandat regn utomhus och hans kläder var tunga och blöta, trappstegen fler än han mindes, men det var det värt. För en gångs skull var han på väg någon annanstans än till sin bror. Han läppar kröktes i ett leende när han såg slutet på trappan och kunde skymta dörren till lägenheten på översta våningen. Snart stod han framför den, med sitt finger tryckt mot ringklockan som gav ifrån sig ett förskräckligt ljud.

”Två sekunder!” hördes det inifrån, efterföljt av ett par snabba steg och ett lås som gick upp innan dörren öppnades mot honom. Christians leende ansikte mötte honom direkt. ”Hej Emil!” Det nästa som slog honom var dofterna av jul.

Han log tillbaka, drog handen genom sitt blekröda hår – han vägrade säga rosa – och lade märke till att hon var täckt av mjölfläckar. ”Hej.”

”Åh, förlåt!” Hon flyttade på sig och öppnade dörren så att han kunde komma in. ”Regnar det ute?”

”Nja, det är snöblandat regn” svarade han. ”Det är nog värre än bara regn. Det blir blötare.” Emil drog av sig den blöta jackan och hängde upp den på en galge.

Christian skrattade. ”Ja, sant.”

Han drog av sig skorna.

Hon gav honom en kyss på kinden och han kände att de hettade till. Skulle han någonsin vänja sig över att det fanns någon som gjorde så?

”Förlåt att det ser ut som en mjölbomb exploderat på mig, jag håller på att baka pepparkakor.” Hon försvann in i köket och han kom efter så snart som han lagt sin väska på golvet och hängt av sig sin halsduk.

”Jag tyckte det luktade julbak…”

Synen som mötte honom när han kom in i köket var inte den han hade förväntat sig. Överallt fanns det bakplåtar med gräddade och ogräddade pepparkakor och lite varstans fanns det även färdiggräddade lussebullar. På bordet så stod det fortfarande en mjölpåse bland en massa pepparkaksformar och kavlar och kristyr och russin och strössel.

”Klev jag just in på ett bageri?”

Hon skrattade igen och drog handen genom sitt hår, lite mjöl från hennes händer färgade några slingor vita. ”Jo, visst!” skrattade hon och tog ut två plåtar ur ugnen och stoppade i två nya, ställde en äggklocka. ”Fan, nej, fan!” Hon petade försiktigt på pepparkakorna. ”Jag brände dem!”

Emil gick fram till plåtarna och såg på dem. ”Jag märker ingen skillnad.”

”De är ju nästan helt svarta!” Hon stoppade den resterande klumpen av pepparkaksdeg i en skål och täckte över den med ett lock. Plockade ihop formerna och spände fast dem i en metallring och städade undan mått och mjöl.

”Inte alls.” Han tog försiktigt upp en pepparkaka från plåten, såg på henne kort och sedan tillbaka på henne. ”Så här ser Mattias pepparkakor ut.”

Hon stoppade in skålen med degen i kylskåpet och torkade händerna på sitt förkläde. ”Vem är Mattias?”

”Det är-” Han avbröt sig och stoppade pepparkakan i munnen. Han visste inte riktigt vad han skulle säga. Han visste ju inte vad hon tyckte om homo- Vad tänkte han? Flera av hennes vänner från festen var ju gay.

Emil svalde pepparkakan och såg på henne igen. ”Det är min brors sambo. Pojkvän faktiskt.”

”Åh.” Hon log brett. ”Går det i släkten kanske?” Hon armbågade honom retsamt i midjan och skrattade.

Han höjde ögonbrynen åt hennes kommentar.

Christian hängde av sig förklädet på en krok och log generat. ”Kanske inte. Men du måste erkänna att Emil och Christian låter ganska gay!”

”Christian är faktiskt ett unisexnamn, men det är många som inte vet om det.”

De var båda tysta ett par sekunder innan de började skratta tillsammans.

Sedan gav hon honom ett fat med nybakade pepparkakor och saffransbullar. ”Om du går till vardagsrummet med den här så ska jag bara byta kläder till något… mindre mjöligt.” Hon skrattade. Han älskade att hon alltid skrattade.

”Okej.” Han log och tog emot fatet och gick ut i hallen och vidare till vardagsrummet, som senast han varit i lägenheten hade varit fylld av människor i äldre tonåren och några år äldre än så. Nu upptäckte han att det inte bara fanns en soffa, ett bord och en tv därinne, utan även bokhyllor nästan fyllda med filmer och böcker, tillhörande fåtöljer till soffan. En matta han gissade på var undangömd under festen. Han ställde ner fatet på bordet och slog sig ner i soffan, hörde hur Christian rörde sig inne i sitt rum och sökte igenom vad han antog var garderoben.

Sedan blev det tyst och Emil riktade blicken mot fatet med nybakade saffransbullar och pepparkakor, redan dekorerade med kristyr. Gummor, gubbar, bockar, hjärtan, en elefant?

”Går det bra med Pepsi eller julmust?”

Christian stod i öppningen till vardagsrummet, ombytt till rena kläder, en långarmad vit tröja och ett par enkla jeans, det bruna håret bak draget i en svans.

Han nickade och log. ”Julmust går bra.”

Hon log tillbaka och försvann ur hans blickfång för ett par sekunder när hon gick tillbaka till köket för att sedan återvända bara ett par sekunder senare med en flaska av drycken och två glas.

 

De skrattade mycket, lärde känna varandra bättre. Hittade några gemensamma nämnare och några andra saker de hade delade åsikter om. Det var sällan som Emil glömde tiden, eller i alla fall kom ihåg att kolla på klockan varje timme, men den här gången hade han inte ens så mycket som sneglat åt en klockas håll. Christian hade berättat om sitt liv och hur hon hade hamnat där hon var nu, bara för att sedan tvinga ur honom själv alla detaljer om hans liv.

”Så de bröt min arm.” Han himlade med ögonen. ”Och gav mig antalet blåmärken.”

Christian suckade. ”Okej att du slog ner-”

”Jag skulle inte säga ’slå ner’, men okej.”

”Okej. Men även om du gav honom näsblod så är det inte en vettig anledning för två killar-”

”Minst.”

”Sluta avbryta mig!” Hon skrattade och drog en hand genom sitt bruna hår. ”Det var ingen anledning för de där typerna att bryta armen på dig.”

”Jag antar att de tyckte det.”

Hon lade sin hand på gipset och kände på det med fingrarna. ”Jag har aldrig brutit armen…”

”Det är mycket roligare än det låter, jag lovar.” Emil skrattade kort.

Hon såg på honom, inte speciellt road av vad han hade sagt. ”Jävla idioter.”

Emil såg sig omkring snabbt, fick syn på klockan i ögonvrån. ”Är den redan 21.32?” utbrast han och reste sig upp som skjuten ur en kanon.

”Oj, du kanske har en buss att passa?” Christian reste sig upp, hon med.

”Nej, men jag lovade min bror att jag skulle komma till honom för en timme sen, han har förmodligen ringt mig sex gånger nu.” Han började plocka undan glasen och det nu tomma pepparkaksfatet.

”Lämna det, du har bråttom.” Hon tog glasen ur händerna på honom och ställde ner dem på bordet igen, innan hon knuffade honom bort ut ur rummet och bort mot ytterdörren. ”Men vad konstigt att vi inte hört när det har ringt.”

Emil lyfte ner jackan från kroken och stoppade ner handen i fickan där telefonen fortfarande låg kvar. Han drog fram den och såg på skärmen medan han stoppade fötterna i samma gamla Vans som alltid. ”Nej, inte så konstigt egentligen, ljudet var avslaget.” Han virade halsduken ett varv runt halsen. ”Och han har ringt åtta gånger.” Han visade Christian telefonen och hon tog den av honom samtidigt som han tog på sig handskarna och lade väskans axelrem till rätta på axeln.

Hon tryckte in någonting på telefonen innan hon lämnade tillbaka den till honom. ”Så, nu har du mitt nummer och jag har ditt.” Chris drog fram sin egen telefon ur byxfickan och visade skärmen som visade ett meddelande för missat samtal.

Han nickade.

”Ledsen att jag inte kan köra dig, men jag är inte gammal nog för körkort än.”

”Ingen fara.” Emil log och hon log tillbaka innan hon ställde sig på tå och gav honom en kort kyss.

”Så, skynda dig nu!” Hon knuffade honom rodnande mot dörren som han öppnade.

”Vi syns.”

Hon nickade. ”Ja, det gör vi.”

Dörren stängdes och Emil tog sig om läpparna där han fortfarande hade känslan av hennes kvar. Ett leende bredde ut sig över hans ansikte när han skyndade sig ner för trapporna och ut på gården, där det nu snöade.

Vad Sebastian än sa var han verkligen inte bög.


2011?

Helt plötsligt var det ett nytt år igen. Och jag har klippt mig. Mycket. I page. Ska jag kanske skaffa ny hårfärg också? Nä, bara fixa utväxten som inte är för himla attraktiv.

Nyår firades med den bästa trion: Linda  hemma från Uppsala, Sofia och Jonna :D Men Linda ville inte ge mig någon nyårspuss D:

RSS 2.0